.

Igår var definitivt ett guldkorn.

Vi hade världens mysigaste kväll jag och Robin. Med precis lagom mycket vin och öl. Med dans, mys hopp skutt och skratt.

Tankar om livet, hur det är och har varit.

Hur vi är.

Hur vi vill vara.

Oss själva fullt ut.

Om begränsningar så som psykisk ohälsa, om hur mycket man vill och önskar. Drömmar.

Världsbäst kväll.

Och idag, jag som vill tro på tur, på  ödet kanske. Hoppas att vi har tur nu.

Det förtjänar vi, om man får säga så själv.

Om det som väntar inte är tur utan en besvikelse, så är det bara att fortsätta hoppas - hoppas på att en dag få lite av den där turen.

Jag skulle inte vilja säga att mina förväntningar är i taket, men en liten gnista hopp har jag.

Förutom detta är ångesten ett monster.

Jag kan inte hantera den utan hjälpmedel.

Jag kan nästan inte ens hantera den med hjälp.

Har svårt att andas, så svårt.

Väntar på ljusare tider.

Har vi tur nu? Blir der ljust nu?

Vad livet är märkligt.