.

Måste med all kraft jag har trycka mig mot sovande Robin för att tro på att han är här och inte försvinner.

Är så jävla rädd att han ska försvinna.

Alla mina rädslor koncentreras ikväll.

Speciellt den där stora. Att Robin ska lämna mig.

Ligger här och övertygar mig själv om att han kommer att göra det. Gråter.

Är det inte konstigt? Här ligger jag bredvid min make och gråter i förebyggande syfte ifall han skulle lämna mig. Eller försvinna. Eller att allt ska bli overkligt och han ska förvandlas till någon annan.

Jag får panik.

Ni hör vilket tillstånd jag är i? Och jag fick ny tid hos samtalskontakten om en månad, och läkartiden dröjer ännu längre.

Känner mig aningens övergiven.

Ja.

Iallafall, jag ska ligga här och hålla alla mina tummar för att robin inte försvinner.

God kväll.