.

Jag kan ärligt talat säga att jag tittar på dig och känner mig nykär.
Inte nykär som den där osäkerheten, eller att allt precis allt är sådär nytt.

Jag menar nykär som att, varenda gång jag tittar på dig - när du tittar på mig, pratar med någon annan eller sover.

Varenda gång jag tittar på dig, ser jag, upptäcker jag något nytt av hela ditt oändligt vackra ansikte, din person, allt.

Du är total trygghet för mig, total trygghet, men samtidigt visar du mig nya saker varje dag.

Att få reda på något nytt om dig, nästan varje dag, hur litet det än är och hur väl jag tyckte jag kände dig innan, är fantastiskt.

Jag lär känna dig mer och mer hela tiden, vi har varit tillsammans ett tag nu, vi är till och med gifta.

Ändå ger du mig ständigt nya saker, att ta in och begrunda.

Jag känner mig nykär i den bemärkelsen, och det är något jag vet att jag kommer att få känna hela livet.

Trots att fjärilarna ofta är förbytta mot trygghet och så himla stark kärlek, och dagarna när allt är helt nytt är förbi - så dyker det upp fladdrande där i maggropen när jag tittar på dig.

Och jag vet att allt finns kvar, allt som är du, är allt jag någonsin vill ha.

Robin.


Så, hur är det annars?
Bättre får man väl säga, även om det (som alltid tycks) är en lång väg kvar.

Mina tvång är riktigt jobbiga nu, det är nya saker nya saker nya saker.

Det tar liksom över vardagen, att hela tiden tvingas till saker.

MEN. Jag längtar till jul, vi längtar till jul.

Och nu är det inte långt kvar.

Efter jul kommer flytt, och precis efter flytt kommer nyår.

Ja, vi har förhoppningsvis bra tider framför oss, och jag har, som jag så länge haft nu, problem med att blogga.

Det flyter inte på direkt, jag får inte direkt några idéer eller något jag vill dela med mig av.

Men jag kanske kommer igång igen, någon gång.

Det som förundrar mig är att människor fortfarande är inne här dagligen, hänger i.

Trots att jag inte uppdaterat på gud vet hur länge.

Så, nu får vi se hur länge det dröjer till nästa gång.