.

Men hur skulle det inte kunna skrika?

Jag har så mycket jag inte vill ska ha hänt. Jag önskar bort dom senaste dagarna. Men när jag försöker att blint titta inåt så nås jag bara av skriket "vad har du gjort?" Skriket "hur kunde du" och en hel massa skrik i samma katergori.

Man kan inte trolla bort handlingar, och man kan aldrig komma undan sig själv.

Jag ligger här klockan åtta på kvällen och gör just det. Försöker att blunda för allt farligt och komma undan mig själv.

Jävlar vet ni, det är svårt.

Älskade ni. Oroa er inte, nu ska det gå bra igen.

Det enda som skrämmer mig är minnena, och den stora avsaknaden av dem.

Hur länge dröjer det innan ni litar på mig igen?