.

Men jag måste få vara det här.

Jag hatar det här huset.

Jag hatar den här lägenheten och jag hatar att varje morgon vakna och gå ut i det där jävla vardagsrummet.

Jag orkar inte hålla tyst om det, jag gör inte det.

För jag mår dåligt.

Det enda jag tycker om med det här hemmet ät Robin och ilo.

DET ENDA.

Och då är det illa.

Förutom detta var det strömavbrott i halva Säffle idag.

Det varade bara en kort stund, men vi hann med att bli utelåsta, insläppta (Tack gud) och förvånade.

Jag älskar verkligen Robin.

Tröttnar aldrig. Kommer aldrig att tröttna.

Älskar att pussas med honom, kramas och bara vara. 

Han lyser upp mina mörka dagar och gör de ljusa ännu ljusare.

Mitt livs kärlek.

Som snarkar som en hel karl bredvid mig just nu.

Det borde inte vara möjligt att ha såhär extremt staka känslor, men tro mig, det är det.

Jag är så kär.

Blaha blaha på det här inlägget kan man tycka.

Har inte så mycket att skriva om.

På fredag kommer det hit lite människor, det är ljusfest och kulturnatt, mysigt!

Men först måste jag ta mig igenom morgondagen. Helt utan planer, helt utan ork. Helt utan lust.